För ungefär 40 år sedan köpte min farmor en liten stuga på en ö i Stockholms skärgård av en gammal pensionerad pendeltågsförare.
Under sommarloven när jag var liten vankade jag omkring där på klipporna tills fotsulorna hårdnade, låg i en hängmatta och bläddrade i Kalle Anka-tidningar och tuggade på rosa skumsvampar, granskade vattentermometern en gång i timmen och hoppade i vattnet så fort den visade över 18°C, tittade (med avsmak men nyfiket) på när farmor rensade fisk med sjörapporten knastrande på radion, grillade korv ute på udden och pekade "Där är Nynäshamn!" mot de flimrande ljusen ute i mörkret, hade ont i magen när jag var för rädd för att gå på utedass och spelade kort i dygn i sträck när regnet smattrade mot rutorna.
I år var förmodligen sista gången jag kommer att vara på den här platsen av olika anledningar, så därför kändes det så otroligt fint att vi fick spendera nästan hela sommaren där. Hela min familj och min brors "nya" familj kom och hälsade på och många andra vänner som vi träffar alldeles för sällan.
Tack farmor för att du förgyllde mina barndomssomrar.
